Du börjar sätta gränser, småbråka, klandrar din partner för att han/hon inte är samma person som innan, men sanningen är att det är du som förändras

. Jag själv vill bara att mitt förhållande ska gå uppåt och uppåt, men sen vet jag också att det måste gå ner, men det är då vi ska hålla ihop och se varandra som ett team. 

Istället för att uppskatta att din partner bryr sig om dig, tycker du det är jobbigt. Du börjar irritera dig på din partner inte är som de brukade vara. Ni börjar irritera er på varandra, börjar bråka.

Ni pratar inte som ni gjorde innan och många gör felet att ge upp här. 

Allt detta började när känslorna blev starkare, men visades på fel sätt. Men båda gjorde fel. Det dom gjorde fel var att släppa varandra när känslorna ökade som mest. Dessa två personer kunde göra något bra av detta men dem gick åt varsitt håll, när dem egentligen skulle vara mot samma väg. Och detta vet dem inte idag.

Är det inte sjukt hur kärlek kan vilseleda dig?

Är det inte sjukt hur kärleken kan lura en? 

 

 

Riktigt gammal bild på mig och gustav för ca ett halv år sedan ...